| 19 Kapitlet |
1 | Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre. |
2 | Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste. |
3 | En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas |
4 | Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän. |
5 | Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan. |
6 | Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde. |
7 | Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet. |
8 | Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka |
9 | Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås. |
10 | Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar. |
11 | Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit. |
12 | En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset. |
13 | En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp. |
14 | Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN. |
15 | Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. |
16 | Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad. |
17 | Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. |
18 | Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. |
19 | Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre. |
20 | Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis. |
21 | Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande. |
22 | Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger. |
23 | HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont. |
24 | Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen. |
25 | Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap. |
26 | Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son. |
27 | Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap. |
28 | Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt. |
29 | Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg. |