| 147 Kapitlet |
1 | Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss. |
2 | HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa. |
3 | Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. |
4 | Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. |
5 | Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. |
6 | HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. |
7 | Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, |
8 | honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, |
9 | honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa. |
10 | Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet. |
11 | HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd. |
12 | Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud. |
13 | Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig. |
14 | Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete. |
15 | Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast. |
16 | Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. |
17 | Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? |
18 | Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. |
19 | Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. |
20 | Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja! |