15 Kapitlet

 Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder. 

 Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik, 

 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka. 

 Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.» 

 Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp. 

 Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten. 

 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan. 

 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen. 

 Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim. 

 Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna. 

 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet. 

 Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter. 

 Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron. 

 Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar. 

 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 

 Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.» 

 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 

 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?» 

 Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna. 

 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter. 

 Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, 

 Kina, Dimona, Adada, 

 Kedes, Hasor och Jitnan, 

 Sif, Telem, Bealot, 

 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor, 

 Amam, Sema, Molada, 

 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, 

 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, 

 Baala, Ijim, Esem, 

 Eltolad, Kesil, Horma, 

 Siklag, Madmanna, Sansanna, 

 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar. 

 I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna, 

 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, 

 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 

 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar; 

 Senan, Hadasa, Migdal-Gad, 

 Dilean, Mispe, Jokteel, 

 Lakis, Boskat, Eglon, 

 Kabbon, Lamas, Kitlis, 

 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar; 

 Libna, Eter, Asan, 

 Jifta, Asna, Nesib, 

 Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar; 

 Ekron med underlydande städer och byar; 

 från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar; 

 vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen. 

 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, 

 Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir, 

 Anab, Estemo, Anim, 

 Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar; 

 Arab, Ruma, Esean, 

 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 

 Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar; 

 Maon, Karmel, Sif, Juta, 

 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 

 Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar; 

 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 

 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar; 

 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar; 

 I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 

 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar. 

 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.