| 4 Kapitlet |
1 | Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. |
2 | Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. |
3 | Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.» |
4 | Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa ting, min herre?» |
5 | Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.» |
6 | Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. |
7 | Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: 'Nåd, nåd må vila över den!'» |
8 | Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: |
9 | »Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till eder. |
10 | Ty vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela jorden?» |
11 | Och jag frågade och sade till honom: »Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?» |
12 | Och ytterligare frågade jag och sade till honom: »Vad betyda de två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?» |
13 | Då sade han till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.» |
14 | Då sade han: »Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.» |