| 129 Kapitlet |
1 | En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel -- |
2 | mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga. |
3 | På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror. |
4 | Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band. |
5 | De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion. |
6 | De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp; |
7 | ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn, |
8 | och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.» |